Förbannnade framtiden.
Fan vad trött jag är på att inte veta hur min framtid kommer att se ut.
Sambon har en dotter vars mamma nu har fått klart om sin dom och den fastställdes till 9 månader fängelse men gällande dottern vet ingen vad som händer, allt står still. Och gällande stöttning via myndigheterna m.m. så är dom helt fuckade och skiter i vilket. Dom säger att dom inte kan göra något åt det.
Sedan vill jag ha ett jävla jobb, man kollar och söker jobb hela tiden men inget blir det.
Har mitt ex som krånglar med en av mina döttrar och som han inte förstår så blir ju hon att må dåligt av detta.
Mina tankar finns även hos min mormor och morfar som har det tufft och man vill inget hellre att det ska ordna sig för dom.
Jag vill skriver nu inte detta för att någon ska tycka synd om mig utan för att jag behöver skriva av mig lite och för att folk ska börja förstå hur mycket skit man har omkring sig. Folk säger hela tiden att vara stark och stå på sig men hur länge och hur mycket orkar man.
Man tappar tron mer och mer för varje dag som går, så är det bara. Så skippa snacket om att allt kommer att ordna sig för jag om någon har verkligen förstått att livet är ingen jävla dans på rosor. Jag önskar inte ens min värsta fiende allt detta.
Är arg, ledsen och frustrerad över allt som händer. Tack mina änglar Samina och Jolina för att ni är dom som lyser upp mina dagar och får mig att le ibland. Ni betyder allt för mig och jag älskar er över allt annat.
